Koptiska textilier

Koptiska museet i Kairo, som är tämligen nyrenoverat, ligger i det s.k. Gamla Kairo. Här finns världens största samling av koptisk konst. De flesta föremålen är från Egyptens kristna period, dvs. från kristnandet fram till arabernas erövring 640. På andra våningen kan man beskåda tusenåriga textilföremål med välbevarade färger.

Ordet kopt kommer från arabiskans qibt, som betyder egyptier, och betecknade ursprungligen en urinvånare i Egypten. Namnet på landet kommer i sin tur av grekiskans ord för Egypten, Aigyptos. Senare kom kopt att beteckna en kristen egyptier. Idag utgör kopterna 13-15 procent av Egyptens befolkning.

Den koptiska textilkonsten är välkänd, med sina fantasifulla figurer och religiösa motiv i broderi och vävnader. Föremålen har överlevt tack vare kopternas begravningstraditioner och Egyptens torra klimat; de döda begravdes påklädda i den torra, heta sanden.

I museet finns bl. a. tunikor av linne med medaljonger och dekorativa kanter, vissa så fint vävda att de liknar broderier. Även sjalar, gobelänger och täcken visas. Föremålens motiv utgörs ofta av fåglar och djur i en grönskande omgivning. Koptiska textilier är berömda för sina dekorativa motiv – geometriska mönster och kors, människor och djur, främst fåglar och fiskar, blommor och mytologiska teman, motiv från Nilen och från berättelser ur Gamla och Nya testamentet. Vanligast är de religiösa – kristna – motiven.

De utsökta koptiska textilierna tillverkades alltså av personer som levde i början av den kristna eran och troligen var kristna. Man vävde då mestadels i linne, men vävning i silke förekom också. Tekniken hade man ärvt från det gamla, faraoniska Egypten. Vävstolen hade samma bredd som under faraonisk tid.

På 300-talet uppfann kopterna snärjväv (soumak). De utvecklade även andra tekniska nyheter, t.ex. vävning med två skyttlar. Det var kopterna som introducerade vävning med mönstermotiv, vilket inte förekom under faraonisk tid. Man tror att mönstrade textilier först importerades till Egypten från Grekland under Alexander den Stores tid. Kopterna använde sig av tuskaft, tvist (panama), snärjväv (soumak), brokad och flamskvävnad, som gjorde det möjligt att väva motiv i ylle mot en linnebakgrund.

Färger tillverkades främst av växter, som indigo, saffran, vejde, granatäpple, vildväxande iris, brakved, och mineraler som järn, lera, lapis lazuli, malakit. Lila utvann man ur skaldjur från havet och vitt ur nermalda snäckor.

Medan egypterna under faraonisk tid vävde i templen, arbetade de koptiska vävarna i små verkstäder i städerna, under statens överinseende. Under faraonisk tid var det främst kvinnor som engagerades i vävningen; under den kristna eran däremot, då vävningen kommersialiserades, kom yrket att utövas främst av män.

Inom den koptiska textilkonsten dominerade de vävda föremålen, men även broderade föremål har bevarats. Vävare och brodöser använde sig av korsstygn, kedjestygn, raka stygn, plattsöm, och efterstygn. De broderade främst på linne, men ibland även på ull och silke. De broderade föremålen ger uttryck för ett fritt konstnärligt skapande – naivt och osofistikerat, men samtidigt kraftfullt. Denna enkelhet i kombination med det sofistikerade hantverket ger föremålen en unik karaktär.